från - https://cartagocat.wordpress.com/2022/09/14/raderna-gar-aldrig-ur/
Översättning
Ta med dig dateringen av dokumentet, den 25 januari 2022, när du läser det. Det är innan den Ukrainska armén inledde sin intensiva artilleri offensiv mot Donbass, vilket utlöste Rysslands intåg i Ukraina.
...............................................................................................
Ett försvagat Tyskland, stärker U.S.A.
Det nuvarande tillståndet för den amerikanska ekonomin tyder inte på att den kan fungera utan ekonomiskt och materiellt stöd från externa källor. Den kvantitativa lättnadspolitiken, som Fed regelbundet har tillgripit under de senaste åren, liksom den okontrollerade frågan om kontanter under 2020 och 2021 Covid-lockdowns, har lett till en kraftig ökning av skuldsättning och en ökning av dollar tillgången. Den fortsatta försämringen av den ekonomiska situationen kommer med stor sannolikhet att leda till en förlust av det demokratiska partiets position i kongressen och senaten i det kommande valet som hålls i november 2022.
En riksrätt av presidenten under dessa omständigheter kan inte uteslutas, vilket till varje pris måste undvikas.
Det finns ett akut behov av resurs inflöde i den nationella ekonomin, särskilt i banksystemet. Endast de europeiska länder som är bundna av EU och Nato åtaganden kommer att kunna tillhandahålla detta utan betydande militära och politiska kostnader för oss. Det största hindret för detta är Tysklands växande självständighet.
Även om det fortfarande är ett land med begränsad suveränitet, har det under decennier konsekvent rört sig mot att upphäva dessa begränsningar och bli en helt oberoende stat. Denna rörelse är långsam och försiktig, men stadig. Extrapolering visar att deras slutliga mål kan nås på bara några decennier. Men om de sociala och ekonomiska problemen i USA eskalerar kan takten öka betydligt.
En ytterligare faktor som bidrar till Tysklands ekonomiska självständighet är Brexit. I och med Storbritanniens utträde från EU:s strukturer har vi förlorat en betydelsefull möjlighet att påverka förhandlingarna i gränsöverskridande regeringsbeslut. Det är rädslan för vår negativa reaktion som i stort bestämmer den relativt långsamma hastigheten på dessa förändringar.
Om vi en dag överger Europa kommer det att finnas en god chans att Tyskland och Frankrike når en fullständig politisk konsensus. Därefter kan Italien och andra länder i det Gamla Europa – främst de tidigare ECSC medlemmarna [Kol och Stål unionen] – på vissa villkor ansluta sig.
Storbritannien, som för närvarande står utanför EU, kommer inte ensam att kunna motstå trycket från den fransk-tyska duon. Om det genomförs kommer detta scenario så småningom att göra Europa till inte bara en ekonomisk utan också en politisk konkurrent till USA. Om USA under en viss period dessutom uppslukas av inhemska problem, kommer det Gamla Europa att mer effektivt kunna motstå inflytandet från de USA-orienterade östeuropeiska länderna.
Sårbarheter i Tysklands och EU:s ekonomi
Ett ökat flöde av resurser från Europa till USA kan förväntas om Tyskland börjar uppleva en kontrollerad ekonomisk kris. Takten för den ekonomiska utvecklingen i EU beror nästan uteslutande på tillståndet i den tyska ekonomin. Det är Tyskland som bär den direkta bördan av utgifterna till de fattigare EU-medlemmarna.
Den nuvarande tyska ekonomiska modellen bygger på två pelare. Dessa är den obegränsad tillgången till billiga ryska energiresurser och till billig fransk elkraft, tack vare driften av kärnkraftverk. Betydelsen av den första faktorn är betydligt högre. Att stoppa ryska [energi] leveranser kan mycket väl skapa en systemkris som skulle vara förödande för den tyska ekonomin, och indirekt även för Europeiska unionen. Den franska energisektorn kommer då också snart att börja uppleva stora problem. Det förutsägbara upphörandet av ryskkontrollerade kärnbränsletillförsel, i kombination med den instabila situationen i Sahelregionen, skulle göra den franska energisektorn kritiskt beroende av australiensiskt och kanadensiskt bränsle. I samband med etableringen av AUKUS skapar det nya möjligheter att utöva påtryckningar.
En kontrollerad kris
På grund av [EU] koalitionens begränsningar har den tyska ledningen inte full kontroll över situationen i landet. Tack vare våra exakta åtgärder har det varit möjligt att blockera driftsättningen av Nord Stream 2-rörledningen, trots motståndet från lobbyister från den stål- och kemiska industrin. Den dramatiska försämringen av levnadsstandarden kan dock uppmuntra ledarskapet att ompröva sin politik och återgå till idén om europeisk suveränitet och strategisk autonomi.
Det enda möjliga sättet att garantera Tysklands avstående från rysk energiförsörjning är att involvera båda sidor i den militära konflikten i Ukraina. Våra fortsatta stridsåtgärder i landet kommer oundvikligen att leda till ett militärt svar från Ryssland. Ryssarna kommer helt uppenbart inte kunna lämna den massiva ukrainska arméns press på de icke erkända Donbas-republikerna obesvarade. Detta skulle göra det möjligt att anklaga Ryssland för att vara angripare och tillämpa hela paketet av sanktioner som utarbetats på förhand.
Putin kan i sin tur besluta sig för att införa begränsade motsanktioner – främst mot rysk energiförsörjning till Europa. Därmed kommer skadorna för EU-länderna att vara ganska jämförbara med dem för ryssarna, medan i vissa länder – främst i Tyskland – blir de högre.
Förutsättningen för att Tyskland ska falla i fällan är de gröna partiernas ledande roll och [deras] ideologi i Europa. De tyska Gröna är en starkt dogmatisk, om inte nitisk rörelse, vilket gör det ganska lätt att få dem att ignorera ekonomiska argument. I detta avseende överträffar de tyska Gröna sina motsvarigheter i resten av Europa. Personliga egenskaper och bristen på professionalism hos deras ledare – i första hand Annalena Baerbock och Robert Habeck – tillåter oss att anta att det är näst intill omöjligt för dem att erkänna sina egna misstag i tid.
Det kommer alltså att räcka med att snabbt skapa mediabilden av Putins aggressiva krig för att förvandla de Gröna till ivriga och hårda anhängare av sanktioner, ett “krigsparti”. Det kommer att göra det möjligt att införa sanktionssystemet utan några hinder. Bristen på professionalism hos de nuvarande ledarna kommer inte att tillåta något framtida bakslag, inte ens när den negativa effekten av den valda politiken blir tillräckligt uppenbar.
Partnerna i den tyska regeringskoalitionen kommer helt enkelt att behöva följa sina allierade – åtminstone tills bördan av de ekonomiska problemen uppväger rädslan för att framkalla en regeringskris. Men även när SPD och FDP är redo att gå emot de gröna, kommer regeringens möjlighet att tillräckligt snabbt återgå till normala relationer med Ryssland att vara märkbart begränsad.
Tysklands inblandning i stora leveranser av vapen och militär utrustning till den ukrainska armén kommer oundvikligen att skapa en stark misstro från Ryssland, vilket kommer att göra en förhandlingsprocess utdragen. Om krigsbrott och rysk aggression mot Ukraina kan bekräftas kommer den tyska politiska ledningen inte att kunna övervinna sina EU-partners veto mot bistånd till Ukraina och förstärkta sanktionspaket. Detta kommer att säkerställa ett tillräckligt långt gap i samarbetet mellan Tyskland och Ryssland, vilket kommer att göra de stora tyska ekonomiska aktörerna konkurrensodugliga.
Förväntade konsekvenser
En minskning av den ryska energiförsörjningen – idealiskt sett skulle ett fullständigt stopp av sådana leveranser leda till katastrofala resultat för den tyska industrin. Behovet av att avleda betydande mängder rysk gas för vinteruppvärmning av bostäder och offentliga anläggningar kommer att förvärra bristerna ytterligare. Nedstängningar i industriföretag kommer att orsaka brist på komponenter och reservdelar för tillverkning, ett sammanbrott av logistikkedjor och så småningom en dominoeffekt.
Ett totalt stillastående för de största kemiska, metallurgiska och maskinbyggande fabrikerna är sannolikt, för att de praktiskt taget inte har någon reservkapacitet att minska sin energiförbrukning. Det skulle kunna leda till nedläggning av kontinuerligt tillverkande företag, vilket skulle innebära att de förstörs.
De kumulativa förlusterna i den tyska ekonomin kan endast uppskattas på ett ungefär. Även om begränsningen av de ryska [energi] leveranserna begränsas till 2022, kommer dess konsekvenser att pågå i flera år, och de totala förlusterna kan nå 200-300 miljarder euro. Det kommer inte bara att ge ett förödande slag mot den tyska ekonomin, utan hela EU:s ekonomi kommer oundvikligen att kollapsa.
Vi talar inte om en nedgång i tillväxttakten i ekonomin, utan om en ihållande recession och en nedgång i BNP enbart i materialproduktionen med 3-4 % per år under de kommande 5-6 åren. En sådan nedgång kommer oundvikligen att orsaka panik på finansmarknaderna och kan leda till deras kollaps.
Euron kommer oundvikligen, och med största sannolikhet irreversibelt, att falla under dollarn. Ett kraftigt fall för euron kommer följaktligen att orsaka dess utförsäljning globalt. Den kommer att ses som en giftig valuta, och alla länder i världen kommer snabbt att minska sin andel av den i sina valutareserver. Detta gap kommer i första hand att fyllas med dollar och yuan.
En annan oundviklig konsekvens av en utdragen ekonomisk recession kommer att bli en kraftig sänkning av levnadsstandarden och stigande arbetslöshet (upp till 200 000-400 000 bara i Tyskland), vilket kommer att medföra en utvandring av kvalificerad arbetskraft och välutbildade ungdomar. Det finns idag bokstavligen ingen annan destination för en sådan migration än USA. En något mindre, men också det ett ganska betydande flöde av migranter kan förväntas från andra EU-länder. Det aktuella scenariot kommer att bidra till att stärka den nationella finansiella situationen både indirekt och verkligen direkt.
På kort sikt kommer det att vända trenden med den hotande ekonomiska recessionen, och dessutom konsolidera det amerikanska samhället genom att distrahera det från omedelbara ekonomiska bekymmer. Detta kommer i sin tur att minska valriskerna.
På medellång sikt (4-5 år) kan de kumulativa fördelarna med kapitalflykt, omorienterade logistiska flöden och minskad konkurrens inom stora industrier uppgå till 7-9 biljoner USD. Tyvärr förväntas Kina också på medellång sikt dra nytta av detta framväxande scenario.
Samtidigt tillåter Europas djupa politiska beroende av USA oss att effektivt neutralisera eventuella försök från enskilda europeiska stater att närma sig Kina.
1* D. Reynolds (ed.), “Introduction”, in The Origins of the Cold War in Europe: International Perspectives, Yale University, 1994, p. 13, citing P. Hennessy, Whitehall, London, 1989, p.412.
............................................................................................
________________________________________________
För att knyta ihop säcken kan jag tillföra att innan Ryssland ingrep i Ukraina sa den aktiva soldaten och före detta kongressledamoten Tulsi Gabbard att:
“De vill faktiskt att Ryssland ska invadera Ukraina. Varför skulle de? Eftersom det ger Biden-administrationen en tydlig ursäkt att lägga drakoniska sanktioner… mot Ryssland och det ryska folket och nummer två, det cementerar det kalla kriget på plats. Det är det militärindustriella komplexet som drar nytta av detta. Dessa kontrollerar tydligt Biden-administrationen. Det är krigshetsare på båda sidor i Washington som har trummat upp dessa spänningar. Om de får Ryssland att invadera Ukraina låser det fast det nya kalla kriget, och det militära industriella komplexet börjar tjäna massor av pengar… Men vem betalar priset? Det amerikanska folket … det ukrainska folket … det ryska folket betalar priset. Det undergräver vår egen nationella säkerhet medan det militärindustriella komplexet som kontrollerar så många av våra valda tjänstemän är vinnarna som springer till banken.”
_______________________________________________